Den Fria Viljans Princip – Dikt via Per Beronius, 11 december – 2016

Per Beronius

Ämne: Den fria viljans princip

Den gyllene våren i födslovåndor
Den fria viljan okränkbart Helig, den som sätter sig över
Denna livets Gudomliga grundprincip får finna sig i
Att betala ett skyhögt pris

Nattens goda mörker
I en vilans stund, över landskapet sig sänker
Efter denna, den stentuffa dagen där prövningar i legio mött upp
Sinnet renats från sitt mångfaldens tyngande skräp
Lagrat i kroppens varje minsta cell
Sedan evigheters gångna tider

Vad är väl detta
Om inte i sanning en livets berg och dalbana
Men det får vi alla och envar finna oss i

Det var vi själva, som av Gudomlig vilja fri
Lämnade in vår ansökan om tillträde till livets Universitet
På Jorden

I dessa de yttersta av alla dagar
Gör mörkerkrafterna, på god väg att tappa greppet
I desperation ett sista försök få ljuset på knä

Ett försök, på förhand till misslyckande dömt
Få dig att tro, du känner inte till ditt eget bästa, med lock och pock
Gör vad det kan, få dig in på den tvivlets stig, den som slutar
Vid avgrundens djup

Vad är väl detta, om inte den sista striden
Mellan ljusets och mörkrets krafter, där de mörka hattarna
Gör vad de kan, slå blå dunster i dina ögon
Klä av dig in på bara huden

Men här kommer Änglavärlden
Med sina hjälpande händer dig tillmötes, med minnet
Om din Gudagivna fria vilja, med sina konsekvenser

Här skjuter mörkret sig självt i foten
Hårda ord, så må det synas, men vad annat göra
När inget annat hjälper

Inget annat alternativ för de mörka än kapitulera
Inse, loppet är kört, valet det enda, en gång och för alla givet
Lägga ner vapnen

Resan blev lång, många tusenden år till omfång
Men i dessa, de ytterst av dagar, är detta teaterns spektakel
Äntlig en gång och för alla över

Det räcker, det är nog
Nu tar jag inget mer av detta emot, även tålamodet
Har sina givna gränser

Dags att pusta ut i en vilans
Kärlekens, skönhetens och sanningens stund

I fortsättningen omöjligt för rädslans beläten
Att sätta käppar i hjulen, sätta kärleken på plats, rädslan
Den har en gång och för alla gjort sitt, insett

Meningslöst försöka ljuset underminera, släcka ut
Det fungerar bara inte, tusenårsriket, det mänskligheten i tusenden
Och åter tusenden år så tålmodigt väntat på
Har öppnat pärleporten med orden

Välkommen åter, med visshet du skall veta
Det är omöjligt för mörkrets krafter, att tvillingflammor
De som är ett själens odelbara ETT, monaden, skilja åt

De är menade att för evigt, som det själens ett och densamma de är
För evigt leva i endräkt och gamman med varandra
Var så god och skölj

I stugvärmen kliva in
I denna helighetens och helhetens ljusa stund
Där snön fortfarande lyser vit på taken, på varje fur och gran
Endast Tomten, i midnattstimmen är vaken

Med glimten i det tredje ögat öppnat
En lek med orden, och varför inte, minns Mästarens ord
Barnen hör Himmelriket till
Här tar denna saga slut

*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius

Källa: